Du vikarierar som underläkare på en psykiatrisk öppenvårdmottagning. På en akuttid som ordnats på begäran av BVC-psykologen kommer 35-åriga Lisa med ett 10 veckor gammalt flickebarn. Barnets pappa är också med. Följande framkommer vid samtalet: Paret är lyckligt gifta sedan 5 år. Båda makarna arbetar som jurister; Lisa på en advokatbyrå och maken i tingsrätten. Graviditeten var inte planerad och när Lisa insåg att hon var gravid blevhon både glad och lite konfunderad över hur detta skulle påverka hennes liv. Lisa arbetade hårt under hela graviditeten till sista veckan före beräknad partus. Det medförde att hon inte hann tänka så mycket på hur det skulle bli att bli förälder. Förlossningen gick snabbt och bra och familjen var hemma igen efter ett par dygn. Lisa beskriver med svag röst att det kändes ovant att inte gå till jobbet, och överraskande hur lite man hann med utöver att ta hand om flickan.Ungefär 1 månad efter förlossningen började Lisa att få svårt att sova på nätterna. Flickan sov visserligen men Lisa var rädd att något skulle hända henne, att hon skulle kräkas och få i halsen eller drabbas av plötslig spädbarnsdöd. Lisa oroade sig för att mjölken skulle sina och ringde ofta till BVC-sjuksköterskan för råd. Maken, som är påtagligt oroad över hustrun, menar att denna oro och osäkerhet inte alls ärtypisk för Lisa som annars brukar vara en framåt och driftig person. På förfrågan om hur det är med aptiten säger Lisa att ingenting smakar något. Hon har gått ner 7kg den senaste månaden. Pga dessa förhållanden och en alltmer påtaglig nedstämdhet och känsla av att vara en misslyckad mamma fick Lisa en tid hos BVC-psykologen. Hon har genomfört stödsamtal vid 5 tillfällen men sömnproblemen och känslan av att vara en misslyckad mamma har inte blivitbättre. Vid det senaste besöket framkom tankar om "att inte orka med längre, det här går inte längre". Psykologen, som blir orolig för Lisa, remitterar henne nu till psykiatrisk mottagning för bedömning och ställningstagande till lämplig beh. Du noterar vid samtalet att Lisa inte tittar påsin dotter särskilt ofta och när hon gnyr lite så tittar hon vädjande på maken, som tar upp och tröstar barnet.1. Vilken preliminär diagnos är sannolik i detta fall? (2 poäng)2. Vilka anamnestiska uppgifter bygger du detta förslag på? (4 poäng)3. För rätt bedöma arten och graden av störning behöver du få ett antal områden ytterligare belysta. Ange 4 viktiga områden och vad du behöver få klarhet i inom dessa frågeområden. (4p)4. Hur handlägger du detta fall? Resonera kort kring olika behandlingsförslag. (3 poäng)5. Lisa ammar sitt barn men ger också tillägg. Hon vill absolut fortsätta att amma även om det är jobbigt, "annars berövar jag ju barnet allt det en mor skall ge sitt barn". Mannen har därför principiell fråga om amning och medicinering. Han vill veta om det går att ge läkemedel med tanke på amningen. Vad svarar du? (2 poäng)